Nu är jag hemkommen igen och tillbaka till kontoret. Som vanligt har det varit en intressant och innehållsrik vecka i Mali och Malmörusket kändes måttligt välkomnande i lördags morse.
Under min andra dag i Sélingué fick jag möjlighet att träffa elva av de kvinnliga ledarna som vi arbetar med i projektet. Alla representerar varsin kvinnoförening. Vi träffas utanför vårdcentralen och i bortåt två timmar sitter vi och diskuterar hur projektet går, hur kurserna varit, samt vilka möjligheter de ser. Tack var kurserna inom hälsa och familjeplanering känner många dels att de kan ta bättre hand om sig själva och sina barn, och dels känner de sig mer trygga när de pratar med sin omgivning om hälsofrågor. Ibland så lyssnar inte andra kvinnor på deras råd, men när de sedan får problem kommer de tillbaka för att be om råd och tips. Flera instämmer i att det nu är fler kvinnor som kommer till dem än tidigare. 
Sayon Traoré (till höger i fotot), ledare för föreningen Dalabala Moyngnom, är medlem i det styrande organet får hälsa, ASACO. Hon ansvarar för aktiviteter som rör kvinnor och hon säger att hade hon haft den här utbildningen tidigare så hade hon krävt en högre position. "Nästa gång ska jag bli ordförande" säger hon och ler. I dagsläget är tre av femton medlemmar i ASACO kvinnor.
En del av projektet är att kvinnorna får tillgång till mikrolån för att på så sätt kunna öka sin inkomst och frigöra tid både för sig själva och för sina barn från det hårda arbetet med jordbruk. Det finns många idéer om vad de ska starta för inkomstskapande projekt. Tvåltillverkning, färgning av tyg och behandling av ris är de vanligaste idéerna.
Aichata Koné (höger i fotot) och Mariam Traoré (vänster i fotot) berättar vad de först hade velat förbättra i byn om de haft en hög politisk position:
- Vi måste fånga unga kvinnor redan när de är tio år gamla eftersom de tvingas jobba med jordbruket istället för att gå i skolan. Vi behöver ett system för att dessa flickor ska kunna komma tillbaka in i skolan, erbjudas utbildning på andra tider, eller erbjudas alternativa yrkesutbildningar.
Mariam förklarar:
- Jordbruk är tungt arbete. Vi går över sju kilometer för att komma till risfältet för att få ihop så att vi kan köpa det viktigaste till familjen. Om våra barn behöver köpa något skolmaterial som jag inte har pengar till, är enda alternativet att de får komma och hjälpa till på risfältet, och då kan de ju inte gå i skolan samtidigt.
Båda önskar att dessa förhållanden kommer att förändras, men gör de inte det kommer de också att tvingas ta sina barn från skolan för att hjälpa familjen.
När mötet avslutas är det dags för de flesta att ta sig till risfältet för att arbeta. Det är runt 37 grader varmt och jag blir matt av tanken på den långa promenaden och det hårda arbetet de har framför sig. Och jag hoppas att några av dessa kvinnor ska ta sig till de höga politiska posterna i området.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar