Värdet av en gåva

Vi startade upp tidig ifrån Bamokos virrvar av människor mopeder och bilar för att hinna med vårt program för dagen.

Min tanke redan hemma på kontoret i Malmö var att jag gärna skulle vilja följa en penninggåva från en fadder i Sverige till fadderbarnet i Mali. Så när jag kommer fram till området i Sewa 150km ifrån Bamako framför jag min tanke, och visar ett fadderbarnsnummer för ett barn vars fadder skickat en gåva på 100kr. Strax har pojken identifierats och mappen på nioåriga Yebese plockats fram.

Jag får se på specifikationen som pojken och hans föräldrar gjort då de fått gåvan i augusti. När det kommer en gåva från en fadder kallas barnet och föräldrarna till Bornefondens kontor. Ofta på en marknadsdag som vanligtvis är en lördag. På kontoret gör familjen en lista på vad man vill köpa och sen går de till marknaden och inhandlar varorna. Därefter går de tillbaka till kontoret för att visa upp att man verkligen gjort inköpen. Efter denna genomgång av rutiner och där jag även sett kvitton och underskrifter gav vi oss av för att besöka Yebese och hans familj.

Resa tog cirka 45 minuter och gick rakt ut på landsbygden. Det första vi kommer fram till i byn är en katolsk kyrka. Man är alltså inte muslimer i denna by vilket är vanligast i Mali. Sedan dyker det upp en massa gårdar som är byggda i olika stilar mestadels toppiga hyddor. Allt ligger väl inbäddat i grönska då regnperioden just är i sitt slutskede.

Vi får stanna bilen då vägen ej längre är farbar och nu möts vi av ett myller av barn som vill vinka, ta i hand och spegla sig i bilens lack. Vi frågar efter pojken och efter en liten väntan får vi klart för oss var pojken bor och vi vandrar dit.

Då man inte alls är förberedda är förvåningen stor. Men familjen tycker att det är fantastiskt och alla är mycket glada och nyfikna på oss.

Efter fotografering av av Yebese och hans familj gick pappan för att hämta brev och kort som de fått ifrån sin fadder.

De är mycket glada över de gåvor de får och jag informerade om den stundande födelsedagspresenten som skickas till Mali nu i oktober för att komma fram till hans födelsedag den 16 november.

Det var ett stort ögonblick för pojken och hans familj, men minst lika stort för mig att se fadderprojektets rutiner och att med ett litet nr så snabbt kunna finna ett barn och därmed få bekräftat att liten gåva på någon hundralapp trots sin långa väg kommer fram säkert. Till stor glädje för barnen och deras familjer.

Kerstin Reimers

Välorganiserat

Det är intensiva dagar när man är på jobbesök. Men trots ett fullspäckat schema, med många och långa möten vill man bara ha mer. Det är lika givande varje gång och det finns alltid mer att diskutera. Igår satt jag bland annat ner med Robert som är ansvarig för de miniprojekt som genomförs i Mali. Exempel på sådana miniprojekt är de barncentrum som Barnfonden kunnat hjälpa till att bygga tack vare tidigare aktuell insamling. Robert har stenkoll på att alla papper är i ordning, att arbetet (både planering och genomförande) genomförs på rätt sätt, att byarna själva tar stort ansvar, samt att samarbetet med nödvändiga lokala myndigheter fungerar som det ska. Alla betalningar som görs kollas dessutom både av Robert på programavdelningen och av ekonomiavdelningen. Från idé till handling är det många som är inblandade, och de ser till att ta till vara på tidigare positiva erfarenheter, likväl som de lär av tidigare problematik. Det är härligt att se den organisation som ligger till grund för verksamheten, och de som känner mig och min passion för uppföljning och kontroll, kan förstå att jag njöt under hela mötet.

Idag åker Kerstin ut på sitt första fältbesök och det ska bli väldigt intressant att höra vad hon säger, och vad hon med sin ekonomiexpertis får för intryck av det som ofta fascinerar mig. På torsdag bär det av till Sélingué för att följa upp malariaprojektet vi driver där. Vi ska delta i utbildningsaktiviteter och träffa personer som är centrala för utvecklingen av projektet.

Vi hör av oss igen så fort vi kan!

Martina

På en yrkesskola

Av: Therese Skoglund

Idag besökte jag en yrkesförberedande skola där ungdomar får lära sig mer om jordbruk. Jag fick bland annat lära mig att man kan kastrera palmer! Om man gräver ner dem sa att kronan bara sticker upp och låter dem växa på det viset i 3 år så kan palmen sen ge fyra gånger större skörd! Tänk vilken skillnad, bara man vet hur man ska göra. Jag trodde först att det var en prydnadspalm, och under generade skratt fick jag en snabbkurs i ämnet. När vi gick runt och tittade på alla enheter på skolan så fick jag en mycket positiv bild av deras arbetssätt. De unga som går på yrkesförberedande utbildningar har stora möjligheter att skaffa sig en försörjning. Effektivare metoder är verkligen en av alla dörrar som snabbt leder till ökad levnadsstandard.

Alfonse Agbanyissa som är 15 år är och en av eleverna på skolan. Hon säger att hon lär sig både att ta hand om djur och att sälja dem. Paula Denon från BORNEfonden i Benin säger att det är viktig att ungdomarna får möjlighet att arbeta praktiskt i skolan, så att de lär sig hur man gör i praktiken.

Möte med elever och lärare

Av: Therese Skoglund

Idag besökte jag landskontoret för BORNEfonden i Benin, och där träffade jag deras motsvarighet till fadderservice. De passade på att visa olika insatser som Benins fadderprojekt är i behov av just nu.

Efter det åkte vi iväg. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många mopeder. Och så få hjälmar, men jag såg åtminstone en. Gatorna sopas varannan dag, så här är inte så mycket skräp. När vi äntligen kom ut från staden så möttes vi av en röd jordväg, som skulle ta oss lite snabbare fram, den var minst sagt skumpig. Sådär så bältet snörps åt och man får lossa det med jämna mellanrum.

Så kom vi till slut fram till fadderprojekt 422. Där arbetar man för att alla barn ska få gå i skolan, att alla familjer ska ha tillgång till sjukvård och att familjerna ska ha möjlighet att öka sina inkomster.

För att öka inkomsterna kan man införskaffa bättre jordbruksredskap, använda bättre grödor och projektet kan också hjälpa småbrukarna att få tillgång till lite större jordplättar så att odlingen blir effektivare. Det finns tillgång till utbildning i djurhållning och det finns ett mikrolånesystem för familjerna. Det senare ska hjälpa så att familjerna kan komma igång med försäljning på lokala marknader. Man har hittills kommit igång med att sälja förädlade varor som jordnötsolja och jordnötssnacks och palmolja.

Jag besökte skolor i området, ett lågstadie, ett högstadie och en yrkesskola. Vid besöket på lågstadieskolan var det full fart med sång och handklapp. På högstadieskolan diskuterade vi med barnen och rektorn. Jag frågade varför de gillar att gå till skolan.

Rektorn Coffi Gnidehou var oroad over att så få barn fullföljer sin utbildning. Ett av problemen är att föräldrarna inte utbildat sig och inte kan motivera barnen att fortsätta. Familjer flyttar ibland tidvis för att få tillgång till mat. Just nu så sker en förändring i området och
frivilligorganisationers stöd gör att den lokala utvecklingen tagit fart. Barnen har fått bättre förutsättningar. Närvaron har ökat och avhoppen minskat.

Jakob Kondals är en av eleverna och hans favoritämne är franska, han förklarar att han är glad att få lära sig mer och han vill ha ett yrke. Jag frågar varför och han svarar … så att han ska klara sig själv.

Jonas Etizin vill gärna läsa engelska men det finns ingen undervisning i ämnet, hans favoritämne är att läsa böcker och han strålar när han säger till oss att han gärna vill bli lärare.

Det är ovanligt att barn av egen vilja väljer att avbryta en pågående utbildning. De bakomliggande orsakerna är mer komplexa och relaterade till fattigdom. Det kan vara en separation inom familjen eller att jorden inte ger tillräckligt med mat så att familjen måste ta hjälp av barnen. Finns rätt förutsättningar för utbildning är det få barn som hoppar av.

På plats i Cotonou

Av: Therese Skoglund

Nu är jag framme i Benin, i Cotonou. Flygresan gick bra. Snart ska jag möta alla kollegor och träffa projektpersonal, barn och familjer.

Det är varmt och det är hög luftfuktighet och det fläktar lite. Det är aningen frustrerande att resa så långt och komma fram när det är kväll. Mörkret ligger som en slöja över staden och jag vill att den ska lyftas så att det som finns där bakom träder fram. Men än så länge är det bara
mörkt. Det är grusvägar inne i stan. 

Imorgon åker jag och en av kollegorna från BORNEfonden norrut till Bohicon. Vi ska besöka fadderprojekt och träffa barn, ungdomar och personal i projekten.

Ser fram emot morgondagen!

Benin: Besök i fadderprojekt och på landskontor

Av: Therese Skoglund

På söndag reser jag och tre kollegor från BØRNEfonden i Danmark till Benin. Nu är det fredag och sista dagen på kontoret innan avresa. En sista check så att allt som ska finnas på USB-minnet ligger på plats. Och det gör det. På måndag ska jag äntligen få träffa mina kollegor i fält. Det ska bli så intressant att verkligen få se vilka förutsättningar man har i fadderprojekten i Benin. Och vad roligt det ska bli att träffa min närmaste kollega i Benin, Paula Denon.

Under kommande vecka ska jag och en dansk kollega, tillsammans med Paula, besöka fyra fadderprojekt. Som handläggare för Afrika arbetar jag dagligen med Benin. Mina tankar inför resan är många. Hur har man det i de fyra fadderprojekten som jag ska besöka? Varför är det vanligt att barn i Benin lämnar skolan så tidigt? Jag kommer först att besöka två områden där vi har fadderprojekt och kommer att träffa skolbarn, att besöka en yrkesförberedande skola och att möta familjer. Det senaste för att lära mig mer om den lokala kulturen. Sedan kommer vi att besöka två nyligen uppstartade projekt för att få vara med och se hur man gör under första året när vi startar upp fadderprojekt i ett område. Jag funderar på om de ens finns skolbyggnader i området? 

Under två dagar kommer jag delta i möten på landskontoret i Cotonou. Till dessa möten kommer även kollegor från de länder som jag arbetar närmast, det vill säga från Burkina Faso, Mali, Togo och Kap Verde. Vi kommer främst att diskutera förbättringar inom fadderservice. Jag har samlat på mig synpunkter från kollegor och faddrar som jag ska framföra. Det ska bli spännande att diskutera med alla och bidra med vårt perspektiv.

Jag håller er uppdaterade så gott det går.

Tills vi hörs igen!

Therese Skoglund

En första kontakt med landsbygden

Av: Karin Bergqvist och Martina Hibell

På skumpande vägar i en sval bil anländer vi till Ta Sous i sydöstra Kambodja. Tack vare de kraftiga skyfallen de senaste dagarna är det förvisso grönt och vackert, men risfälten är näst intill dränkta och många bönder oroade för hur årets skörd ska gå. Runt 95 procent av befolkningen i området är bönder, och den allra viktigaste produkten är just ris, som äts till frukost, lunch och middag. Det är varmt och fuktigt, och trots att det är mulet får man kisa i det starka ljuset. Vart vi än kommer möts vi av leenden och nyfikna blickar.

Vi träffar Chea Yem som är en av ledarna i området, och han visar oss stolt sitt hem. Från utsidan ser själva bostaden mäktig ut där det vilar högt upp på stora cementpålar och mörkt mintgröna väggar. Vi går upp får de höga trappstegen och innanför möts vi ett enda stort och varmt rum, med golv av tunn bambu. Här inne sover Chea Yem med fem av sina barnbarn. Hans fru och yngsta dotter, Teresia, sover i den lilla butiken som familjen har ute på gården.

Teresia är 16 år och ska precis börja i elfte klass, motsvarande tvåan på gymnasiet. Hon har fyra äldre bröder som alla har gift sig flyttat till Phnom Penh där de arbetar i textilfabriker. Varje månad skickar de hem pengar till sina föräldrar och det är tack vare denna extra inkomst Teresia kan gå på gymnasiet.

- Om två år är jag klar och då vill jag flytta till Phnom Penh och läsa på universitet, säger Teresia och fortsätter

- Jag vill jobba på bank och bo nära mina bröder.

Det är väldigt många ungdomar som lämnar området i jakt på arbete. Vissa reser självmant och andra tvingas av sina föräldrar för att hjälpa till att försörja familjen. En del kommer tillbaka efter ett par år och omställningen är inte alltid helt smärtfri. Många reser till Phnom Penh medan andra tar sig över gränsen till Vietnam eller Thailand. Denna typ av migration är ett stort problem i området då många barn och ungdomar dels hoppas av skolan i förtid, och dels utsätts för stora risker när de reser långt och letar efter jobb. ChildFund Australien arbetar för att stärka ungdomar, skapa lokala inkomstmöjligheter och lära dem om vilka risker det medför att resa till huvudstaden.

Imorgon bär det av till Vietnam där ChildFund Australien har arbetat en längre tid. Det ska bli spännande att jämföra utvecklingen och se den utveckling av organisationen som de strävar efter här i Kambodja.

Martina och Karin