Kedija vill bli ingenjör - och jag tvekar inte på att hon kommer att lyckas

Av Ulrika Wedin
Nu är jag tillbaka på Barnfondens kontor i Malmö efter tio intensiva dagar i Etiopien. Trots att jag arbetat för Barnfonden i några år finns det alltid mer att lära sig och förstå. Möten med barn, familjer och personal är så inspirerande och får mig att inse hur viktigt Barnfondens arbete är och hur betydelsefullt det stöd våra faddrar ger är.

Från den här resan tar jag framför allt med mig det starka mötet med ungdomsrepresentanterna från byarna Buee och Aynage. De har fått stöd genom fadderprojektet sedan de var barn och nu när de själva börjar närma sig vuxen ålder är de engagerade både i sin egen och sin bys utveckling. De ser hoppfullt på framtiden och satsar på att få så höga betyg att de kan läsa vidare vid universitet. Belay vill bli journalist, Huluagersh läkare, Mubarik jurist och Kedija ingenjör. Och när jag ser beslutsamheten i deras ögon tvekar jag inte en sekund på att de kommer att uppnå sina drömmar.

Hitta roten till problemen

Av Ulrika Wedin
Idag fortsatte Barnfondens samarbetsorganisation CCF Ethiopia utbildningen i hur man kan göra familjerna mer delaktiga i projektens arbete. Deltagarna fick bland annat skapa så kallade problemträd där de försökte hitta rötterna till problem som brist på rent vatten, undernäring och brist på respekt för barns rättigheter. Det blev mycket diskussioner kring vad som egentligen är orsak och verkan. Syftet med att göra ett problemträd är att genom att ta reda på vad som är grundproblemet behandla själva orsaken och inte bara symtomen.

Deltagarna är mycket nyfikna på Sverige och under pauserna har jag fått svara på frågor om allt från antal barn per kvinna i Sverige till barnadödlighet till utbildningssystem, andel av Sveriges yta som är täckt av skog och våra huvudsakliga exportvaror. Hoppas jag lyckats ge hyfsat korrekta svar...

När utbildningen avslutades vid fyra åkte jag tillbaka till Aynage där jag bland annat fick träffa Mefisa Bamud, som är medlem i Aynages föräldrakommitté och dessutom är ordförande i den lokala vattenkommittén som ansvarar för en brunn som CCF har finansierat. Genom att ta ut en liten avgift för vattnet (ca 4 öre för 25 liter vatten) finansieras underhåll och reparationer av brunnen och man är inte behov av stöd utifrån för att sköta brunnen.

Innan brunnen borrades hämta familjerna i området vatten i en flod som låg en timmes gångväg bort. Det innebar att barnen fick lägga tid på att hämta vatten istället för att gå i skolan. Dessutom var vattnet inte rent och barnen blev sjuka. Olika diarrésjukdomar är en den huvudsakliga dödsorsaken för barn under fem år i många områden.

Mefisa berättade att fadderprojektet också arbetat mycket med att öka antalet flickor som går i skolan. Idag utgör flickorna i områdets skola 47 procent av eleverna, men Mefisa hoppas att de snart ska vara lika många som pojkarna.

”Det har redan skett många förändringar och jag förväntar mig fler förändringar i framtiden. Att flickor ska vara lika utbildade som pojkarna och ha samma möjlighet att få jobb och försörja sig. Så att de kan ta hand om sig själva.”

Utbildning på många sätt

Jag började dagen med ett besök vid Aynage fadderprojekt som ligger cirka tio minuter från Butajera. Tyvärr var min dag för besök lite olyckligt vald eftersom eleverna var upptagna med terminsproven och förskolorna var stängda. Efter proven får eleverna en vecka ledigt för att lärarna ska kunna rätta proven och förskolorna stänger redan några dagar innan lovet börjar.

Men jag fick möjlighet att besöka projektkontoret där Aynages projektkoordinator berättade mer om verksamheten och visade foton från en mängd olika aktiviteter. Eftersom området är mycket beroende av jordbruk arbetar man med många jordbruksprojekt, men också förskola, skola och hälsa har hög prioritet.

Jag fick också besöka skolan som har över 1000 elever. Klassrummen var uppdelade i flera olika byggnader som har finansierats i ett samarbete mellan byborna, lokala myndigheter och AusAid (Australiens motsvarighet till Sida). CCF Ethiopia har byggt skolbibliotekten och utbildar lärarna i barnvänliga undervisningsmetoder som ska göra barnen mer delaktiga.

Eftersom jag inte ville störa eleverna under provskrivningen gick jag inte in i något klassrum, men en grupp mycket glada elever som redan vara klara med proven samlades runt mig och berättade att proven varit medelsvåra och att de nu såg fram emot några dagars ledighet.

Väl tillbaka i Butajera fortsatte CCF Ethiopias utbildning i olika metoder för att göra familjerna vid fadderprojekten mer delaktiga. Kursdeltagarna var mycket engagerade i en gruppövning där de på kartor skulle rita ut t ex skolor, ställen att hämta vatten, skog, jordbruksmark mm i en viss by. Det blir ett sätt att kartlägga vad som finns i området och också att se vad som saknas.

Under eftermiddagen fick jag tillfälle att intervjua representanterna från de lokala ungdomsforumen och de berättade om vad de gör och varför de valt att engagera sig.

”Jag vill vara med och skapa förändring, och att jag och mina systrar och bröder ska lära oss om vår omgivning och om resten av världen. Vi unga har våra egna rättigheter och eget ansvar. Om vi vet det kan inget stoppa oss!” sa 19-årige Belay Getu.

”För mig är en av de viktigast frågorna att arbeta mot diskriminering av flickor och kvinnor. Jag vill att kvinnor ska var utbildade och starka. Kvinnors deltagande är grundläggande för att det här landet ska utvecklas” sa 19-åriga Huluagersh Assefa.