Av: Karin Wikström
Idag har jag träffat Ousman, 17 år, och hans familj. De bor i Lamin, som är ett ganska tätbebyggt område. Varje hus har en rejäl mur eller staket, så det kändes lite som att åka genom en labyrint när vi tog oss fram g
enom byn.
Till slut stannade bilen till vid en grind och vi gick in på gården och satte oss under ett mangoträd. Det var runt lunchtid och solen brände skoningslöst.
Ousman berättade att tack vare stödet från fadderprojektet och från hans fadder, som är från Storbritannien, har han kunnat gå kvar i skolan. Hans mamma, som heter Safang, är den enda försörjaren i familjen. Hon tar hand om de 3 egna barnen och 5 föräldralösa barn. Sin inkomst får Safang genom att sälja frukost vid vägen utanför deras hus varje morgon. Ousmans pappa har skadat sig och kan inte arbeta längre.
Till slut stannade bilen till vid en grind och vi gick in på gården och satte oss under ett mangoträd. Det var runt lunchtid och solen brände skoningslöst.
Ousman berättade att tack vare stödet från fadderprojektet och från hans fadder, som är från Storbritannien, har han kunnat gå kvar i skolan. Hans mamma, som heter Safang, är den enda försörjaren i familjen. Hon tar hand om de 3 egna barnen och 5 föräldralösa barn. Sin inkomst får Safang genom att sälja frukost vid vägen utanför deras hus varje morgon. Ousmans pappa har skadat sig och kan inte arbeta längre.
Ousman går i skola i Banjul, som är två mil hemifrån. Han tar en delad minibusstaxi varje morgon. Han drömmer om att bli arkitekt.
Safang har tidigare varit medlem i fadderprojektets familjeråd, hon berättar att de bland annat bestämt att det behövdes en brunn till. Den håller på att byggas nu.
Här är några av Ousmans muntra och retfulla småsystrar som tyckte det såg oerhört roligt ut när Ousman ställde upp sig för fotografering, och sen gärna själva ville vara med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar