Starka kvinnor

Av: Annikki Schaeferdiek

De starka kvinnorna jag lovade skriva om – här kommer de – Nayma och Lorena, och en till som inte kom med på bilden. Jag träffade dem vid ett av besöken. De beskriver sig själva som unga starka feminister. De har ett oerhört driv, är välutbildade och med en energi att verkligen göra skillnad. De jobbar för en organisation som heter Pariter, och verkar för att förbättra kvinnors villkor. De berättade för mig att i 100 av Oaxacas 570 kommuner har kvinnorna inte rösträtt, och i 400 av kommunerna kan kvinnor inte inneha politiska ämbeten. Jag visste inte att det fanns kvar sådana problem. Det finns ju lagar som gäller hela Mexico, men dessa kommuner styrs av gamla traditioner och de statliga lagarna följs helt enkelt inte.

Med valet av ny guvernör i delstaten Oaxaca hoppas nu kvinnorna på att få möjlighet att arbeta med de här frågorna systematiskt, och få landets lagar implementerade i Oaxaca. De har stöd av den blivande guvernörens fru som även hon var med vid ett av projektbesöken. När jag träffar kvinnor som de här tre blir jag varm om hjärtat och får hopp för att förhållanden kan förändras. Det är sorgligt att höra om hur kvinnor och även barn förtrycks, men det finns hopp och människor som är beredda att kämpa för att åstadkomma en förändring!

Idag har vi haft möte med de andra organisationerna inom Childfund Alliance. Det är givande att träffa dem, och att diskutera aktuella och viktiga framtidsfrågor. Vi har pratat om hur vi ska kunna nå och hjälpa fler barn att förändra världen, och hur vi även fortsättningsvis ska säkerställa att de medel vi samlar in används på bästa möjliga sätt. Det globala nätverket är värdefullt för en organisation som Barnfonden, på så sätt får vi inflytande och insyn i hur verksamheten bedrivs i de länder där våra fadderbarn finns. Ikväll tar vi avsked av varandra och jag reser hem i morgon efter en intensiv vecka.

Fadderprojekten i Mexiko arbetar för barns och kvinnors rättigheter och mot våld i hemmen

Av: Annikki Schaeferdiek

Idag besökte vi fadderprojektet Magdalena Teitipac. Vi fick lyssna på flera presentationer av personal och familjer som deltar i projektet. Vi gick också en tur genom byn. I Magdalena Teitipac tillhör huvuddelen av invånarna ursprungsbefolkningen, en grupp som är oerhört utsatt i Mexico idag. Av Mexicos ca 10 miljoner personer som tillhör ursprungsbefolkningen lever 70% i extrem fattigdom. De allra flesta av dem har inte möjlighet att köpa mat för dagen, och deras barn går bara i begränsad utsträckning i skolan.

Det som vi pratat mest om idag är kvinnornas

ställning och rättigheter, barns rättigheter och om våld i hemmen. Jag var inte medveten om hur stora problemen är, och vi ställde många frågor kring det idag. Kvinnan på bilden heter Margarita och är psykolog. Hon har jobbat i projektet i 5 år, framför allt med att motverka våld i hemmen. Hon berättar om att kvinnorna i många av byarna inte får gå ut själva, inte träffa sina väninnor och att de går med sänkt huvud och blicken i marken när de är ute. En stor andel av dem utsätts för våld i hemmet, vilket också påverkar barnen mycket negativt. Margarita och hennes kolleger arbetar framför allt med:

Kvinnorna – de får hjälp av psykologer, med att träffa andra kvinnor, att utarbeta strategier för hur de bäst hanterar sin svåra situation. Detta stärker kvinnorna och deras gemenskap, och har lett till en något förbättrad situation.

Ungdomar – flera ungdomsgrupper har star

tats där ungdomar (både pojkar och flickor) i åldrarna 12-18 år får lära sig värderingar, mänskliga rättigheter, bygga sin självkänsla och diskutera hur man ska vara mot varandra. På så sätt hoppas Margarita att dessa ungdomar växer upp till ansvarstagande vuxna, som tillvaratar barns och kvinnors rättigheter.

Jag är bedrövad över hur stora problemen är, och hur lång tid och mycket insatser som kommer att behövas för att komma till rätta med dem. Det är samtidigt fantastiskt att träffa dessa starka personer som jobbar för att förbättra villkoren. Ett avslutande exempel som värmde mig ordentligt idag:

I delstaten Oaxaca har det inte funnits några lagar som reglerar barns rättigheter. Genom målmedvetet arbete av Childfund Mexiko i samarbete med ett par andra lokala organisationer, har man lyckats skapa opinion kring detta och fått till stånd att en lag som tillvaratar barns rättigheter har antagits för hela delstaten. Det är ett mycket viktigt steg på vägen, och nu pågår arbetet med att informera föräldrar och lärare om vad lagen innebär.

Vilket långt inlägg, men frågorna är så viktiga, så påtagliga och angelägna att jag helt enkelt måste få dela med mig. Jag avslutar med en bild på några av de unga kvinnor som hjälper till med utbildning av de mindre barnen i projektet. De är entusiastiska och starka, och vågade alla berätta om sina erfarenheter inför hela vår grupp – Starkt!!

Ett varmt välkomnande i ett annars kyligt Mexiko

Av: Annikki Schaeferdiek

Vi steg upp tidigt för en lång bussfärd genom ett svindlande landskap. Projektet vi besökte idag, Centro Social Ayuuk, ligger på över 2000m höjd. Det var kallare än vi väntat oss i Mexico, nästan som hemma, men när vi möttes av denna syn blev vi ju varma igen.

Enligt tradition bär man masker vid festliga tillfällen, och vi möttes med både sång och snygga kransar av blommor. Vi fick en presentation av fadderprojektet, och sedan fick vi vara med vid några olika workshops som barnen deltar i varje vecka. På bilden nedan håller några av barnen på att tillverka egna masker som de sen kan bära när det är fest.

I ett annat rum gjorde några barn egna radioprogram, några spelade datorspel och flera schackpartier pågick. Här nedan är Sandra som gör en liveintervju med Anne Goddard, Generalsekreterare för Childfund International USA. Sandra gjorde ett utmärkt jobb med Anne, som berömde Sandra för hennes naturliga sätt. Hon hade en trevlig framtoning och ett underbart charmigt leende, så jag önskar Sandra all framgång i den fortsatta karriären som radio eller TV-reporter.

I Mexiko

Av: Annikki Schaeferdiek

Så har resan startat. Det var en lång flygning till Mexico, och det känns bra att vara framme. Nu väntar lokalflyget till Oaxaca, i södra Mexico, där Childfund Alliance årsmöte äger rum. Vi kommer träffa de andra organisationerna i alliansen och diskutera långsiktig strategi och gemensamma riktlinjer för bl.a. projektuppföljning och information. Det är ett bra tillfälle att skapa kontakter till de andra organisationerna för att kunna samarbete ännu bättre, både när det gäller den egna verksamheten kring insamling och framför allt gällande själva fadderprojekten.

I morgon ska vi besöka ett par olika fadderprojekt. Vi är uppdelade i grupper, och jag vet ännu inte vart jag kommer åka. Vi startar tidigt i morgon bitti och jag ser verkligen fram emot det.

I staten Oaxaca lever 67% av befolkningen i fattigdom, och 20% av den vuxna befolkningen är analfabeter. Det har blivit bättre de senaste tio åren, men mycket återstår, särskilt vad gäller utbildning och hälsovård. Södra Mexico har industrialiserats långsammare och senare än de norra delarna, och tusentals människor lämnar Oaxaca varje år för USA.

Jag återkommer med mer i morgon när jag har sett Oaxaca i verkligheten.

PS. Fransmannen som satt bredvid mig i flygplanet smygrökte på toaletten – händer sånt fortfarande? Flygpersonalen var inte glad…

På väg till Mexiko

Av: Maria Thomelius

På väg till Mexiko. Om ett par timmar lyfter flyget till Oaxaca, via Paris och Mexiko City. Många timmar på flyg igen. Men det ger tid för förberedelse. Förberedelse inför kommande veckas årsmöte i ChildFund Alliance. Under 5 dagar ska representanter från alla 12 organisationer i nätverket träffas och diskutera gemensamma utmaningar och frågeställningar. Även om vi sinsemellan är ganska olika, med skilda förutsättningar, har vi mycket gemensamt. Tillsammans strävar vi ju efter att hjälpa utsatta barn, deras familjer och närområde genom att arbeta för rätten till utbildning, hälsa och försörjning. Och genom samarbete och utbyte tror vi att vi kan utveckla vårt arbete och bli bättre på det vi gör.

Veckan som ligger framför mig kommer innehålla många långa möten. Men det kommer också att ges tillfälle att lämna möteslokalen och besöka familjerna och personalen vid de projekt som vi stödjer. Och min erfarenhet säger att den inspiration och motivation som de besöken ger är absolut nödvändig för ett lyckat årsmöte!