Barnfondens blogg har bytt plats!


Bloggen har flyttat och finns numera på www.barnfonden.se/blogg

Här hittar du berättelser från resor gjorda mellan december 2008 och maj 2011, till fadderprojekt i bland annat Mali, Indien, Gambia och Mexiko.

Du kan läsa mer om Barnfondens arbete på vår hemsida www.barnfonden.se

måndag 6 april 2009

Hemma igen.

Av Karin Bergqvist

Tanken var att jag under mina besök i Burkina Faso och Etiopien skulle hålla bloggen regelbundet uppdaterad. Men, det är bara att konstatera att livet i de två länderna jag besökt inte stämmer överens med min ”svenska” verklighet.

Kommunikation är inte en självklarhet så som hemma. Jag hade svårt att kontakta Barnfondens kontor genom telefon och Internet-uppkopplingen var nyckfull. Efter att ha lyckats bli uppkopplad på väldigt svag anslutning, skrivit ett långt mejl och äntligen lyckats bifoga ett par bilder så visar uppkopplingen helt plötsligt på ”inte ansluten”. Någon timmes arbete försvann i ett nafs…..

Jag inser att det är under svårarbetade förhållanden som barn och vår personal skickar oss information, mejlar oss bilder, svarar oss på våra förfrågningar. Fadderservicechefen i Etiopien, Genet, berättade att både telefon och Internet kan vara oåtkomligt under flera dagar. Eller så händer det som hände i mitt fall, uppkopplingen går av och på och är väldigt nyckfull. Ibland kommer hon hit under helgen endast för att kunna ta emot och skicka några mejl. Det brukar fungera bättre då eftersom linjerna är mindre ansträngda under helgen.

Men, nu vill jag dela med mej av ett besök i en skola i Aynaghe, Etiopien.

Så fort vi nått skolområdet började barn dyka upp från ingenstans. Området hade varit tomt när vi närmade oss. De blev fler och fler som flockades runt oss, nyfiket skrattande och stojande. När jag höjde min kamera höjdes ljudnivån väsentligt och alla ville vara med på bild. Det var ett smittande skratt men Mohammed, Fadderservicekoordinatorn i Aynaghe försökte lugna ner dem, men det lyckades inte riktigt.

Skolans rektor berättade att här går ungefär 800 elever. På förmiddagen. Och ytterligare 800 på eftermiddagen. Klasserna är väldigt stora och det finns inte mycket material att tillgå. Det krävs med andra ord stor kreativitet och uppfinningsrikedom hos lärarna. En träbit med flera spikar, samt kapsyler med små hål gjorda i, används i mattematiken. Med den kan man både lära plus minus och gånger.
Teckningar, ritade tabeller, alfabet (både det latinska och Amahariska) en hemmagjord klocka i trä finns på och runt ett bord där lärarinnan har sitt material. Hon säger att visst är det ett problem med materialet men hon är även mycket stolt över det som hon själv har tagit fram.

Skolgården är kreativ. Här finns en inhägnad med en pytteliten odlingslott, ett litet hönshus, rabatter med växter, ett traditionellt Etiopiskt litet hus och en skylt med skolans vision uppdrag och värderingar. För att barnen på ett enkelt sätt ska kunna ta del av tradition och praktiskt arbete.

På byggnadernas väggar finns bilder av en världskarta, kroppens matsmältningssystem samt mycket annat. Pedagogiskt och lättillgängligt.

Känslan av engagemang och kreativitet är stor. Både miljömässigt och från lärare och rektorer. Utbildning är A och O för en fortsatt positiv utveckling.

fredag 3 april 2009

Besök hos familjen Hawall

Av Karin Bergqvist i Burkina Faso

Segda Hawall är 16 år men ser ut som 10. Ögonen flackar lite osäkert och han känner sig inte helt bekväm tillsammans med mej. Familjen har föst fram honom eftersom det är han som ar fadderbarnet i familjen. Vi försöker kommunicera lite men jag märker att det inte går så istället ber jag honom att jag ska få se på djuren de har. Kvickt sticker han iväg och är strax tillbaka och visar stolt upp korna.

Hans farmor är desto pratgladare. Hon berättar hur bra hjälp de har av korna och av en plog de kan använda vid odling. Saker som de kunnat ta del av för att hennes sonson är inskriven i projektet.

Det är en ganska stor ”gård” som familjen bor på. Ett flertal runda och fyrkantiga små hus av soltorkat tegel och lera. Här bor 4 män och deras fruar och barn. Totalt 17 personer. Det tar ett tag för dem att räkna ihop alla och jag förstår inte helt familjebilden. Men, så mycket förstod jag att pojkens egna mamma och pappa flyttat till Ouagadougou, Burkina Fasos huvudstad, medan pojken bor kvar med farmor och resten av storfamiljen som består av fastrar, farbröder, deras fruar och barn.

Helt klart är att den vanliga familjen i Burkina Faso inte alls ser ut som den typisk svenska mamma-pappa-barn familjen. Alla är på något sätt släkt, ingift, moster, kusin, hel eller halvbror. Att barnet till en av de vuxna kan kalla en annan vuxen i familjen för mamma eller pappa, fast det egentligen är moster eller farbrors halvbror, inser jag är vanligt. Det kan te sig konstigt i våra ögon. Att ha mer än en vuxen man kallar mamma eller pappa. Men eftersom männen ibland är borta under flera dagar är detta en trygghet både för barnen och kvinnorna i familjen.

Jag blir inbjuden att få se "gården" den består att ett par runda hus med halmtak och ett par fyrkantiga.

De hänger samman med en mur så att det blir en innesluten gård. Det är konstruerat så att det bildats små hörnor där olika sysslor utförs. Vid en hörna lagas maten.

Farmor öppnar en dörr till ett av de fyrkantiga husen och visar mej sitt hus. Fullt av tyger både hängande och i högar, hårdplasthinkar för förvaring, en kista, ett par flätade korgar, sovmattor på golvet och på väggen hänger en madonnabild. Rummet är mycket större än vad det ser ut att vara utifrån.

Vi kliver ut i solen igen och jag får en guidad tur som avslutas utanför gården.

Här finns förvaring av utsäde. Gjort av halm, trä och hönsnät. Utmärkt att även användas till tork för nytvättad tvätt. Familjen har nära till vattenbrunnen som delas med flera andra. Det underlättar mycket- många familjer har långt till rent vatten och det är både en tung och tidskrävande uppgift som utförs av kvinnor eller flickor.