Vad gör männen då?

Av: Karin Wikström

Idag har jag träffat den kvinnogrupp som kommer att få symaskiner, bord och stolar genom Barnfondens gåvokatalog.

De bor i Gifanga, som ligger 2 timmar med bil från huvudstaden Banjul, nära gränsen till Senegal.

Fatou som är ordförande för kvinnogruppen berättar att det var en annan organisation som byggde själva yrkesskolan, men att de försvann innan den var färdig och utrustad med bänkar, maskiner och annat som behövs.

De ser fram emot att få symaskiner till skolan, så att de kan börja lära sig att sy. Tanken är att de sedan även ska kunna erbjuda undervisning till flickor som hoppat av skolan.
Under vår pratstund kommer vi in på vad männen gör på dagarna, eftersom alla kvinnor är väldigt tydliga med att det är deras ansvar att försörja barnen, och att de utför hårt arbete som att samla och hugga ved och hämta vatten. ”Männen sitter under trädet där borta och röker och dricker te”, säger Fatou och nickar mot ett stort träd. ”Dom är väldigt lata. Men vissa av dem odlar jordnötter under regnsäsongen”

När vi ska gå framför den äldsta kvinnan i gruppen (med grön och röd tröja på bilden) en sång och dans. Hon stampar runt och hytter med näven i luften. De andra kvinnorna skrattar lite och berättar att hon sjunger att hon hoppas att Gambias män ska sätta ner tekitteln och börja arbeta.

Förskolan är en viktig länk

Av: Karin Wikström

Idag har jag besökt kontoret för flera fadderprojekt i Kombo North i Gambia. Kontoret ligger i Bijilo söder om huvudstaden Banjul.

Haddy T Gai som arbetar med fadderservice, och bland annat håller koll på korrespondensen med faddrarna, visar mig runt på gården. Precis brevid kontoret ligger en förskola för 300 barn. Idag är det lugnt och stilla på skolgården. Tyvärr är förskolan stängd eftersom det är påskhelg.

Haddy berättar att det mesta av förskolan finansieras av fadderprojektet, men att de också är noga med att involvera föräldrarna i hur förskolan drivs. Till exempel så står fadderprojektet för barnens lunch 4 dagar i veckan och den sista dagen är det föräldrarna som bidrar till lunchen.

Jag tittar in genom ett fönster och ser bänkar och stolar i miniatyrformat. Haddy berättar att anledningen till att fadderprojektet (och det råd av representanter från familjerna som deltar) tycker att det är så viktigt att driva en förskola är för att den är länken in i den riktiga skolan. När det finns en bra förskola i byn, där barnen får mat och blir väl omhändertagna, vill de flesta föräldrar låta sina barn gå till förskolan. När barnen väl har börjat och är inne i skolsystemet är chansen större att de fortsätter och klarar sig bra i den riktiga skolan. Både för att föräldrarna då förstått hur viktigt det är med utbildning både för pojkar och flickor, och för att steget till skolan inte blir lika stort för barnen.

Några av de andra insatser som fadderprojektet arbetar med är inskomstskapande jordbruksprojekt för föräldrar, att finansiera en hälsoklinik och att borra brunnar.

Ebou Ketta, som är ansvarig för fadderprojektets ekonomi, berättar om hur de arbetar med brunnbyggen. Han förklarar att det är så mycket mer än att bara borra en brunn. Han har sett allt för många exempel på brunnar som byggs och sedan används till de helt enkelt är utslitna och går sönder. Då finns ingen som vet hur man lagar brunnen och inga pengar till att laga den kvar. Nu arbetar de med att utbilda personer som använder brunnarna som får bilda en vattenkommitté. Vattenkommittén får utbildning i hur man sköter en brunn, och de sätter sedan upp regler för brunnen. För det mesta innebär det att varje familj som använder brunnen bidrar med en liten summa pengar varje år. Pengarna sätts på ett konto och sparas så att det finns möjlighet att underhålla och reparera brunnen när den dagen kommer.