Skratt och allvar i Keleya

Av: Ulrika Wedin

Idag är min sista dag i Mali. Jag vaknar tidigt och åker från Selingué till fadderprojektet 707 i Keleya. Det blir en timmes bilresa i det vackra morgonljuset.

I Keleya får jag besöka fadderbarnen Madioba och Moussoni och deras familjer. Först är de lite blyga, men när vi pratat en stund slappnar de av och 13-åriga Moussoni avslöjar att hennes mål är att bli Malis hälsominister. Då ska hon göra sjukvård gratis för alla och dessutom tänker hon åka till Danmark och hälsa på sin fadder.

Madioba, som är 8 år, vill bli läkare så hon kan ta hand om sig själv och sin familj om de blir sjuka. Båda flickorna ser mycket allvarliga ut när de berättar att de måste studera hårt för att nå sina drömmar.

Jag besöker även två kvinnoorganisationer. En som arbetar med tvåltillverkning och en som precis har startat en kvarn och nu får utbildning i hur de ska sköta bokföring och drift. Båda kvinnogrupperna möter mig med sång och dans och det blir mycket skratt när jag följer deras uppmaning och ger mig in i dansen.

Innan mitt flygplan lyfter kl 23.30 ska jag även hinna med några möten på landskontoret i Bamako. Kanske hinner jag även köpa några cd-skivor. Mali är världskänt för alla sina fantastiska musiker.