Som en fortsättning på tidigare teman är det dags för jämställdhet. Jämställdhet är något som är intressant att diskutera var i världen man än befinner sig. Häromdagen satt jag ner i Kangaré, en kommun i Sélingué strax sydväst om Bamako, och pratade med en grupp kvinnor, och en man. De är alla med i kommunens så kallade ASACO, vilket är den organisation som sköter utvecklingen inom den lokala hälsosektorn. Det är fyra kvinnor och en man som deltar, samt två av vårdcentralens sjuksköterskor.
Diskussionen tar som sagt sin utgånspunkt i jämställdet, och efter en mjukstart är det eld och lågor. Vad bidrar männen egentligen med i hemmet? Alla kvinnorna är rörande överens om att de tvingas jobba för mycket, både i hemmet och för att tjäna pengar, och att de därmet inte har tid att hinna med något annat.
- Våra män ger oss lite pengar till mat, men eftersom det inte räcker måste vi också hitta en inkomst, säger en äldre kvinna som är sekreterare i organisationen.
Det faller på kvinnan att ta hand om hem och barn samt att se till att familjen har mat att äta. Det är inte ovanligt att en familj består av tio barn, varför det är lätt att förstå att det är många munnar att mätta, och mycket arbete. Den ensamme mannen som är organisationens ledare försöker försvara männen, men får inte mycket gehör.
Vad kvinnorna eftersträvar är främst nya inkomstmöjligheter och en möjlighet att starta eget företagande. Inte en enda nämner att det vore önskvärt att dela på hushållsarbetet med deras män, något jag tyst begrundar.
De kvinnor jag träffar känns medvetna och viljestarka. De uttrycker att situationen har blivit mycket bättre än hur det var för deras mödrar och mormödrar. Men, det finns mycket kvar att göra. Visst får de vara med i organisationer, men aldrig på ledande positioner. Problemet är djupt rotat, och det är inte bara männens fel.
- Vi ber ofta våra män att göra saker åt oss eftersom vi inte tror på att vi kan själva, säger en av sjuksköterskorna. Hon fortsätter
- Vi måste stärka vår självkänsla och våga tro på oss själva och vår egen kapacitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar