Ut på äventyr i Ugandas landsbygd

Av Cecilia Schubert
Mitt andra projektbesök i Uganda var, som rubriken skvallrar om, ute på landsbygden, det tog ungefär 2 timmar från Kampala till Kinabwe Project. Bananplantagerna sträckte sig milslånga på väg ut till projektet. Bananer är utan tvekan en av Ugandas huvudsakliga exportprodukt och matoke – en potatismosliknande maträtt gjord på matbananer - äts nästan varje dag. Jag kan inte annat säga att det är något visst att äta frukt som inte skördats innan de är mogna, för att de ska hinna fraktas till oss i norr. Frukten här i Afrika, däribland bananerna, är bland det godaste jag ätit, det smakar fantastiskt! Kommer att bli svårt att åter vänja mina smaklökar till frukten hemma. Dock är det ett problem att mängden bananer som produceras är enorm, och priserna hålls därför nere. Det blir till och med så att av de bananer som skördas ruttnar bort då efterfrågan inte möter utbudet, så diversifiering i produktionen hade inte varit helt fel (nationalekonomen i mig har talat ;)

Oftast kan människor överleva på sin bananproduktion, dock räcker inte pengarna mycket längre än till det allra mest nödvändiga såsom mat och skolavgifter. Ett sätt som CCF Uganda har arbetat på landsbygden för att hjälpa familjer att försörja sig själva, är genom fördelning av grisar, kor, kaffeplantor, och hönor, alltså genom andra produkter än bananer. Dessa är köpta genom gåvokatalogen, eller kärlekskatalogen som den kallas här, som Barnfonden Sverige arbetar aktivt med. Djuruppfödningen eller odlingen kan kombineras med bananodling och möjliggör för en tryggare vardag - att mat kommer att finnas på bordet för familjen.

Under mitt besök fick jag möta flera olika familjer som mottagit gåvor genom gåvokatalogen. Jag mötte bland annat herr Kalungi Lusitiko, vars dotter Naggayi Eva är inskriven i CCF. Hon har haft en fadder i 5 år och är nu 15 år. Hon har 6 syskon, men hennes far, som är ensamstående, tar även hand om 4 andra barn som blivit föräldralösa. De fick 2 kor av projektet och några kaffeplantor. Genom att sälja kalvarna som korna fött och även sälja mjölk samt kaffe har de kunnat bygga ut huset och skicka alla barnen till skolan. Eva fick även en extra gåva av sin fadder som familjen köpte två grisar för, grisarnas kultingar har de sålt och fått en inkomst genom. Hushåll med föräldralösa barn är vanligt i Uganda på grundav hiv/Aids, men nu har iallafall dessa barn en framtid genom att de får gå till skolan. Herr Lusitiko arbetar även volontärt inom Kinabwe projektet för CCF och bidrar på sådant sätt till organisationen med vad han kan. Bland annat utbildar han människorna i samhället om hiv/aids.

Jag fick även träffa Emmanuel som är inskriven som fadderbarn. Hans mamma är ensamstående med 5 pojkar, men tack vare CCF har hon fått två kor, en gris och lite kaffeplantor som tillsammans möjliggör för pojkarna att gå i skolan och underlättar för mamman. Då dessa gåvor delas ut får även familjerna utbildning i hur man föder upp djur, så att familjerna är väl förberedda på gåvan då den väl kommer.

Något som också gladde mig något enormt var att efter välkomstceremonin, som bestod av traditionella ugandiska sånger, ställde sig en kvinna upp och berättade att då hennes man dog efter en tids sjukdom misstänkte hon att även hon troligen var smittad av denna mystiska sjukdom, som nästan alltid visar sig vara hiv/aids. Detta hände då hon precis blivit gravid dessutom. Men genom utbildning av CCF om hur sjukdomen smittar kunde hon vidta de åtgärder som krävdes för att hennes tvillingar skulle födas friska! Detta var hon oerhört tacksam över och arbetade nu själv som Home Based Caretaker för CCF för att utbilda andra om sjukdomen och därmed rädda liv. Hon berättade vidare att hon även har mottagit kaffeplantor och säljer nu kaffebönor på marknaden och kan överleva som ensamstående mamma och skicka sina barn till skolan. Kunskap och utbildning är nyckel till utveckling, vilket denna kvinna vittnar om.