Precis som avtalat blev jag hämtad av chauffören prick klockan sju. Det tog en stund att lotsa sig ut genom Addis hektiska morgontrafik. Längs de hårt trafikerade gatorna satt kvinnor och sålde grönsaker och längs vägen såg jag unga kvinnor på väg in mot staden med tunga knippen med ved på ryggen. De gick dubbelvikta och det var precis de lyckades hålla sig upprätta. De här flickorna får sällan möjlighet att gå i skolan och de sliter ut sina kroppar med det hårda arbetet.
På vägen ut ur staden hämtade vi upp Bejiga som varit min kontaktperson och hjälpt med planera besöket. Han berättade om strukturen vid projektet vi skulle besöka där familjerna själva väljer representanter till en styrelse som är med och planerar och följer upp alla insatser som görs.
Väl framme i Buee fick jag träffa tre personer från styrelsen som berättade om sitt arbete. Genom styrelsen har de ett stort inflytande och det gör att de och de andra familjerna som valt dem känner ett stort ägandeskap och ansvar för att driva utvecklingen framåt. Styrelsemedlemmarna arbetar helt oavlönat, men de ser att de genom sitt arbete bidrar till att deras barn får en bättre framtid.
I Buee har man också bildat ett barn- och ungdomsforum som ger barnen möjlighet att träffas och diskutera frågor som är viktiga för dem. Barnen är med och både planerar och följer upp de insatser som görs och de vuxna berättade att detta förändrat deras syn på barnen.
”Innan trodde vi att vi skulle bestämma allt och barnen bara skulle lyda. Men nu har vi sett att de verkligen har bra idéer och bidrar till arbetet vi gör”, berättar Bezu Regassa som är vice ordförande i styrelsen.
Jag får också möjlighet att träffa personalen vid projektet som intygar att både barnens medverkan och familjernas ökade engagemang i att driva projektet har inneburit en viktig förändring.
”Det här är det enda sättet att nå en långsiktig utveckling. Familjerna måste känna att de är delaktiga och själva äger projektet”, berättar projektkoordinatorn.
Under dagen har jag också fått hälsa på hemma hos några familjer som har faddrar genom projektet. Tigist Mbrate berättade om mjölkkon som hennes familj fått genom projektet och kursen i effektiva jordbruksmetoder hon har gått. Tack vare det har hon nu möjlighet att ge sina barn bra mat, men hon är ändå orolig för att hon inte kommer att kunna få ett bra pris för det som ska säljas på marknaden efter som priserna gått ner på senast tiden. Tigist är också kassör i den lokala långruppen som hon bildat tillsammans med andra kvinnor. De sparar en liten summa varje månad och kan sedan få lån som de använder för att öka familjens inkomst.
Dagen har varit full av intressanta möten med engagerade familjer, styrelsemedlemmar och personal, och glada barn som ropade ”Ferenji, ferenji” (ungefär viting, viting) och som alla ville ta i hand och vara med på foto.
På vägen ut ur staden hämtade vi upp Bejiga som varit min kontaktperson och hjälpt med planera besöket. Han berättade om strukturen vid projektet vi skulle besöka där familjerna själva väljer representanter till en styrelse som är med och planerar och följer upp alla insatser som görs.
Väl framme i Buee fick jag träffa tre personer från styrelsen som berättade om sitt arbete. Genom styrelsen har de ett stort inflytande och det gör att de och de andra familjerna som valt dem känner ett stort ägandeskap och ansvar för att driva utvecklingen framåt. Styrelsemedlemmarna arbetar helt oavlönat, men de ser att de genom sitt arbete bidrar till att deras barn får en bättre framtid.I Buee har man också bildat ett barn- och ungdomsforum som ger barnen möjlighet att träffas och diskutera frågor som är viktiga för dem. Barnen är med och både planerar och följer upp de insatser som görs och de vuxna berättade att detta förändrat deras syn på barnen.
”Innan trodde vi att vi skulle bestämma allt och barnen bara skulle lyda. Men nu har vi sett att de verkligen har bra idéer och bidrar till arbetet vi gör”, berättar Bezu Regassa som är vice ordförande i styrelsen.
Jag får också möjlighet att träffa personalen vid projektet som intygar att både barnens medverkan och familjernas ökade engagemang i att driva projektet har inneburit en viktig förändring.
”Det här är det enda sättet att nå en långsiktig utveckling. Familjerna måste känna att de är delaktiga och själva äger projektet”, berättar projektkoordinatorn.
Under dagen har jag också fått hälsa på hemma hos några familjer som har faddrar genom projektet. Tigist Mbrate berättade om mjölkkon som hennes familj fått genom projektet och kursen i effektiva jordbruksmetoder hon har gått. Tack vare det har hon nu möjlighet att ge sina barn bra mat, men hon är ändå orolig för att hon inte kommer att kunna få ett bra pris för det som ska säljas på marknaden efter som priserna gått ner på senast tiden. Tigist är också kassör i den lokala långruppen som hon bildat tillsammans med andra kvinnor. De sparar en liten summa varje månad och kan sedan få lån som de använder för att öka familjens inkomst.Dagen har varit full av intressanta möten med engagerade familjer, styrelsemedlemmar och personal, och glada barn som ropade ”Ferenji, ferenji” (ungefär viting, viting) och som alla ville ta i hand och vara med på foto.
1 kommentar:
Hej!
Vad roligt att läsa att barnen får vara med och bestämma i fadderprojektet, och att dom vuxna har insett att de har saker att bidra med!
Trevlig fortsatt resa!
Skicka en kommentar