Vad är viktigast för barnen i Rajasthan?

Ännu en lång och fullmatad dag i byarna runt fadderprojektet Alert. Har nästan svårt att komma ihåg allt som hänt, vilket kanske inte är så konstigt eftersom vi varit igång i 14 timmar. Som tur är har jag antecknat massor och tagit en hel del foto (när jag kommer hem och har bättre internetuppkoppling kommer jag lägga upp fler bilder på Barnfondens hemsida).

Jag är glad att vi utnyttjar tiden jag har i Indien maximalt, men lite tufft är det eftersom det dessutom är väldigt varmt. När vi kom tillbaka till Udaipur vid elvatiden i kväll visade termometern på 33,5 grader och under dagen har det nog varit strax över 40 grader.

Det känns fantastiskt att få möta alla människor som lämnar sina vardagsbestyr och kommer för att träffa oss. I dag har jag bland annat intervjuat byvolontärer, tuberkulospatienter och en familj som med stöd av projektet har startat en apelsinodling. Jag har också pratat med projektpersonalen om brevväxling, årsrapporter och gåvor till barnen.

Jag fick även möjlighet att träffa 30 barn och unga i byn Dadiya, som deltagit i en undersökningen och fått ge sin syn på vilka förändringar som behövs för att de och deras familjer ska få det bättre. 17-åriga Deepika och Mamta berättade om problem med barnarbete, tidiga äktenskap och alkoholism. 10-åriga Bheru berättade att han inte tycker om när läraren inte kommer till skolan eller inte lär ut saker på ett bra sätt. Och att han ogillar också när barnen slåss med varandra. Det barnen sagt i undersökningen kommer att användas i planeringen av arbetet under de kommande två åren.

På kvällen åkte vi till byn Majawat där vi bjöds på traditionell mat och sedan fick se uppträde med en grupp kulturarbetare som genom projektet utbildats i hur de kan använda teater, sång och dans för att sprida kunskap till byborna. Uppträdena handlade bland annat om att alla barn, både flickor och pojkar har rätt att gå i skolan, om att kvinnor ska komma till sjukhuset för att föda barn och om hur tuberkulos botas. Det var härligt att se vilken uppslutning det var och hur engagerad publiken, och framför allt barnen, var.