Jambo!

Jag har nu varit i Kenya i 3 veckor och lär mig swahili för fulla muggar! Det är ett riktigt roligt språk att sätta sig in i och då jag besöker CCF Kenya kan jag briljera med mina nya kunskaper. Det leder alltid till många skratt då jag försöker mig på lite fraser – men det bjuder jag på!

Igår besökte jag Nakuru Community Development Program där Isaac Kahacho, som är ansvarig för fadderserviceverksamheten på projektet, visade mig runt. Han berättade hur de barn som är inskrivna har kommit till dem och hur de avgör vilka barn som ska få ta del av hjälpen. Just nu har Nakuru project 810 barn inskrivna, men detta ska utökas till över 1000 i januari då det har gått så bra för dem. Isaac berättade att CCF Kenya använder sig av sk. fokusgrupper som är utvalda volontärer i samhället som identifierar och lokaliserar de allra mest behövande barnen i deras område. Sedan kontaktar de CCFs lokala kontor och berättar om barnet och dess familj, eller vårdnadshavare som ofta är fallet i Kenya då många barn är föräldralösa. Sedan tas det beslut om barnet ska skrivas in. På det sättet vet man att barnen verkligen är i behov av hjälp då det är vanliga människor i samhället som har observerat dem i deras hemmiljö och vet att de behöver stöd. Därefter får familjen ta del av utbildningar inom olika områden, främst mikrofinansiering och hälsa, och annan hjälp som CCF ibland kan bidra med bl.a. skolavgifter, mediciner och mat vid behov. Isaac berättade mycket om förändringarna som är på väg. Istället för att betala t ex skoluniformer till alla inskrivna barn vars familj inte har råd – som är att bota ett symptom på fattigdomen – vill CCF utveckla hela samhället och gå till roten med problemet. Detta gör CCF just genom att tillsammans med andra organisationer fokusera på större projekt i området såsom borra brunnar, bygga skolor, utbilda människor inom mikrofinansiering, sparande, företagsamhet, hälsa och hiv/aids med mera. Målet är att alla människor i samhället ska bli självförsörjande.

Jag fick även det stora nöjet att träffa “Voices of Red Roses” som består av en grupp unga tjejer som utbildar andra unga människor inom hiv/aids. CCF i Nakuru har påbörjat ett samarbete med dessa tjejer. De pratar om allt från prevention, skydd, och sex, men de diskuterar även vikten av självkänsla och att bygga upp sitt självförtroende och att våga säga nej till en kille som vill ha sex. Problematiken kring hiv/aids grundar sig på samhällets syn på kvinnan, att hon ska lyda sin make och därmed vara en god fru, och genom att lyfta dessa unga kvinnor att våga be mannen att använda kondom, eller diskutera deras sexliv – vilket också är svårt for kvinnor här då det är fult att prata om sex – eller bygga upp hennes självförtroende tillräckligt mycket att hon vågar ställa krav på sin man kan man förändra hiv/aids-utvecklingen. Gruppen anordnar också en skönhetstävling varje år där en kung och drottning kröns. De som ställer upp är hiv/aids-positiva människor som är öppna med sin status och lever ett positivt liv och blir därmed förebilder för andra. Deras roll blir sedan att resa runt och hålla föredrag om sjukdomen och visa att det är vanliga människor som har sjukdomen. Målet är att minska stigma och diskrimination och få fler människor att “komma ut”. Förra året kom över 1000 människor och hejade på kandidaterna. Väldigt imponerande tjejer! På julafton ska de sjunga julsånger i Nakuru Nationalpark och jag kommer så klart att vara där för att försöka få lite julkänsla i mig vilket är lite svårt då solen steker och klänningen fladdrar kring benen – men jag klagar inte :)