
Ute på landet är det betydligt lugnare. Just nu är det regnperiod. Landskapet är grönt och jakarandaträden lyser med sina stora orangea blommor. Människor vandrar rofyllt längs med vägen, på väg hem från den stora marknaden som de går till en gång i vecka. Barnen vinkar glatt åt oss när vi åker förbi.
Samtidigt är fattigdomen slående både i staden och på landet. Det är svårt att se och kan kännas hopplöst, men jag känner också hoppfullhet. Överallt bygger man nya hus och människorna vi möter utstrålar glädje och framtidstro.
Imorgon ska vi träffa våra kollegor på kontoret i Aynage. Vi kommer också att träffa medlemmar från den lokala projektkommittén, som består av representanter för familjerna som bor i området. Det ska bli ett intressant möte och det kommer att bli spännande att höra deras funderingar över hur vi kan utveckla vårt samarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar