Barnfondens blogg har bytt plats!


Bloggen har flyttat och finns numera på www.barnfonden.se/blogg

Här hittar du berättelser från resor gjorda mellan december 2008 och maj 2011, till fadderprojekt i bland annat Mali, Indien, Gambia och Mexiko.

Du kan läsa mer om Barnfondens arbete på vår hemsida www.barnfonden.se

lördag 29 augusti 2009

Turen går till Kambodja

Av Martina Hibell

Nu har Karin och jag landat ordentligt i Kambodja. Efter en drygt 13 timmar lång resa är vi smått möra i den fuktiga värmen som mött oss här i huvudstaden Phnom Penh. Det är en ny kultur för oss båda och vi har under dagen hunnit med att gå lite på svettiga marknader med underbara tyger och andra hantverk. Staden som sådan är inte en typisk storstad med stora byggnader och köpcentrum, men det finns oerhört vackra palats och tempel som vi hoppas att vi hinner titta närmare på de kommande dagarna. Det känns bra att hinna bekanta sig lite med natur och kultur innan arbetet börjar om ett par dagar. För att inte tala om den jetlag vi båda känner nu när klockan är 19.00 och vi kämpar för att hålla ögonen öppna. Vi ser verkligen fram emot att lära oss mer om landet och folket, samt att bättre lära känna ChildFund Australien som vi planerar att börja samarbeta med här.

Snart får ni höra mer från oss!

Martina och Karin

måndag 3 augusti 2009

Tillbaka i Malmö

Av Ulrika Wedin

Nu är vi tillbaka på kontoret i Malmö med anteckningsblocken fulla med information och kamerornas minneskort fyllda till maxgränsen.

Varje gång jag besöker våra samarbetspartners slås jag av hur viktigt det är att verkligen träffas. Vi har haft långa diskussioner via mejl och telefon inför resan, men det är först när vi verkligen sätter oss ner och pratar, öga mot öga, som vi fullt ut förstår varandra och hittar nya idéer och lösningar.

Många av de samtal vi haft med föräldrar, ungdomar och barn hade heller inte varit möjliga utan att verkligen träffas. Ofta behöver vi tolk, men trots det flyter samtalen på bra och det känns att vi kommer varandra närmre och vi lämnar mötena med nya insikter och en ökad förståelse.



Ibland lämnar vi diskussionerna om det konkreta arbetet och kommer in på andra frågor. Som när ordföranden i den lokala projektkommittén i Aynage frågar vad som får oss personligen att vilja engagera oss i deras öden och deras barns framtid. Och vad som får svenskar att bry sig om människor som bor så långt borta och välja att bli faddrar i Barnfonden. Han säger att vårt engagemang motiverar dem att fortsätta kämpa för att deras barn en dag ska ha samma möjligheter som barn i Sverige har.